Att det skulle vara sa svart och ta sadan lang tid att pottrana visste jag inte. Man vill ju liksom inte stressa det lilla livet, men attans vad less jag ar pa blojor nu. Jag forsoker att satta H pa pottan lite da och da och fragar honom hela tiden om han behover ga pa pottan o kissa eller bajsa. Ibland blir han jattearg pa mig och skriker: NEEEEJJJJ inte pottan! Men jag maste ju saklart fortsatta att fraga. Pappan ar ju latare an mamman och har mindre talamod tyvarr. Det kanske kommer sig naturligt for honom att saga till sjalv snart. Hoppas!!!!

De sista dagarna (som skulle varit 2 men blev 4) har vi haft en malare hemma. Vardagsrum och kok skulle malas. Hade garna gjort det sjalv om inte taket varit fullt med sprickor och flagor. Nu anlitade vi proffs! Hahaha trodde vi ja. Jag hade kunnat gjort det mycket finare sjalv. Herregud, vad jag har fatt jaga denna malare och papekat var han missat att mala, laga hal, fixa sprickor osv. Trakigt att det skulle bli sa har. Ett tag sa ville jag bara be honom att ga o aldrig visa sig mer. Nar han var klar var jag fortfarande inte nojd. Nu pa formiddagen har jag faktiskt spacklat och malat lite i koket. ja,ja nu vet jag att om jag vill att det ska bli ordentligt gjort far jag gora det sjalv.

Tony Fogerty Painting Dublin 13 = Tumbs down!